Jag tycker inte det var så länge sen Casimir var en liten pojke - tiden har gått så fort. (Bilderna går att klicka större.)
I torsdags förra veckan åkte vi upp med Mirren till Stockholm för att vara med på Casimirs studentexamen. Vid elvatiden på fredagen åkte vi från Tallkrogen till Nordiska Musikgymnasiet, där Casimir varit elev de senaste tre åren. Utspringet skulle ske klockan tolv, men med tanke på Stockholmstrafiken ville vi vara i god tid.
Vardagsrummet hemma i Tallkrogen.
För att få plats med alla gästerna på studentmottagningen hemma hade Mirren burit ner soffan, fåtöljerna och soffbordet till gillestugan. Bästa vännen Maï hade lånat ut bord och stolar.
Clarissa och Melody innan vi åker iväg.
Kent och Mirren på skolgården.
Nordiska musikgymnasiet är en liten skola med bara sextio elever och av dessa var det bara 10 som tog studenten detta år. Sex pojkar och fyra flickor sprang ut (gick ner) från den vänstra trappan på skolan.
Kent, Mirren, barnens pappa Christian och Caspar väntar på att Casimir ska komma ner till skolgården.
Studenterna sjunger studentsången innan de långsamt tågar ner för trappan.
Melody, Casimirs flickvän är först att gratulera. Mirren får också vara med på ett hörn.
Killgånget på Nordiska Musikgymnasiet: Nando, Gustav, Kofi, Axel och Casimir.
Casimir och Mathias gör entré.
En självskriven gäst på studentfesten var Mathias Kjellgren. Han har varit Casimirs orgellärare sedan Casimir gick i årskurs tre på Lilla Akademien och är en av de största anledningarna av att Casimir redan är en så skicklig organist. (En annan anledning är att Casimir övar fem timmar om dagen alla dagar i veckan.) Mathias ackompanjerade också alla sångerna vi sjöng under festmåltiden med den äran.
Som vanligt fanns det en dignande buffé med bland annat potatissallad, potatisgratäng, ostpaj och inte minst grillat kött för dem som inte är vegetarianer. Caspar var grillmästare. Den grillade fläskfilén som jag åt smakade alldeles underbart gott. Men så hade Caspar också låtit det ligga i marinad sedan tidigt på morgonen. Han är mycket road av och duktig på att laga mat liksom Mirren.
Buffé i köket.
Caspar med grillade kycklingspett.
Tornike som har en underbar basröst sjunger en visa som Casimir ackompanjerar på piano.
Om jag räknar Casimir och mig själv som organister var vi sammanlagt sex. Förutom Mathias var det Mirrens goda vänner Kerstin, organist i Råsunda och Roberta, organist i Lidingö samt Aina, Casimirs vän. Eftersom alla ungdomarna som var där gick eller hade gått på någon musikskola så var det inte så konstigt att allsångerna vi sjöng klingade så vackert och även i stämmor.
Maï hade fixat allsångshäften med vårsånger och studentsånger - som t.ex. O gamla klang och jubeltid. Egentligen var det bara jag och några till som hade hört den. Den gamla studentexamen avskaffades ju redan 1968 och därmed sjöngs väl aldrig de traditionella studentsångerna längre - utom Studentsången förstås.
Men Mathias spelade igenom den några gånger och sedan var det inga problem. Vi som var organister fick räknas som teologer, jurister fanns det också och många filosofer. Christians bror som är läkare fick dock sjunga solo. Vem som ska sjunga vad får man räkna ut i versen nedan. Det finns tre verser till som man kan lyssna på på Youtube.
O, gamla klang- och jubeltid,
ditt minne skall förbliva och än åt livets bistra strid ett rosigt skimmer giva! Snart tystnar allt vårt yra skämt, vår sång blir stum, vårt glam förstämt; o, jerum, jerum, jerum o, quae mutatio rerum!
Den ene vetenskap och vett in i scholares mänger,[1] den andre i sitt anlets svett på paragrafer vränger, en plåstrar själen, som är skral, en lappar hop dess trasiga fodral; o, jerum, jerum, jerum o, quae mutatio rerum!
Många godsaker framdukade.
Efter att vi ätit så magen stod i fyra hörn var det dags för tårtor och kakor. Mirren är specialist på Budapesttårtor och hade gjort fyra stycken. Melody hade bakat en cheesecake och Melodys moster den vackra tårtan med jordgubbar. Farmor Ingrid hade bidragit med två sorters kakor.
Festen är slut och Casimir är på väg hem. Det var som synes inte bara blommor som han fick.
Mirren var glad och lycklig över att allt hade gått så bra och att alla var så nöjda och glada. Själv är jag så glad och tacksam över att jag kunde vara med. Tack Mirren för en fantastisk studentfest! Som avslutning på inlägget kommer några reels från middagen.
Kent tog alla bilderna i inlägget och som går att klicka större.
I lördags var det adventskaffe med önskepsalmer i Sankt Laurentii kyrka som synes av annonsen ovan. Det är kyrkans internationella grupp som anordnar detta kaffe varje år för att få ihop pengar till ACT. som ger bistånd internationellt. Fina handstöpta ljus fanns också att köpa. Jag var med för att ackompanjera önskepsalmerna.
Till min stora och mycket glada överraskning hade Mirren och barnbarnen Casimir och Caspar kommit ner till Söderköping för att lyssna på sin gamla mamma och sjunga med i önskepsalmerna. Så när Kent och jag gjorde vårt intåg i kyrkan efter att ha blivit lite försenade möttes vi av härliga toner från orgeln. Det var Casimir som spelade.
Casimir spelar Preludium i c-moll av Felix Mendelssohn på kororgeln i Sankt Laurentii kyrka i Söderköping.
Det var ett mycket sångglatt gäng som hade mött upp och jag hann knappt sätta mig vid pianot förrän önskepsalmerna trillade in. Det var mest de gamla kända advents-och julpsalmerna som önskades. Men också några andra lite nyare psalmer.
Skönt att ha pianot ställt så att jag kunde ha kontakt med deltagarna.
Prästen Eva Katarina höll en kort andakt mellan alla psalmer.
Ackompanjatören i full aktion.
Det var naturligtvis inte några problem med psalmerna - jag har ju spelat dem några gånger under min långa tid som kyrkomusiker. Det var bara den sista där jag råkade spela ett förspel till till en annan psalm som är mycket snarlik. Men det upptäckte jag ganska snabbt.
Detta har hänt mig en gång förut när jag spelade på ett dop. Jag började mitt förspel med några takter på Blott en dag (den vanligaste begravningspsalmen) i ställer för Tryggare kan ingen vara. Det är samma tre toner i början fast omvända. Men jag modulerade snabbt om till den rätta psalmen efter några takter - tror inte att det var någon som märkte det.
Min svägerska Anne Sophie och min bror Gunnar är bland de drivande i internationella gruppen. Anne Sophie hade också varit med och stöpt de vackra ljusen.
Caspar, jag, Gunnar och Casimir.
Det var ganska kul när jag fick önskemål om Adams Julsång. "Det går inte" sa prästen, "den står inte i psalmboken". Men det gick bra ändå trots att jag tydligen spelade den i en tonart lägre än den går i. Det är ju en sång som alla kan och även jag (utan noter).
Jag är gehörsspelare så det är inte några större problem med de gamla kända psalmerna och sångerna om det nu inte skulle finnas noter. Alla sjöng med nästan så att taket lyfte sig när vi kom till de sista takterna i sången. (Jag skippade en repris om någon undrade.)
Mirrens klara höga sopranstämma hördes över de övriga.
Tillsammans med Mirren och barnbarnen efter välförrättat värv. Jag ser lite tagen ut i alla fall.
Mirren utanför Sankt Laurentii kyrka.
Mirren och pojkarna stannade över natten och åkte hem efter frukost på söndagen. Vi lär nog inte kunna träffas före jul någon mer gång eftersom de olika musikskolorna, Lilla Akademien och Nordiska Musikgymnasietsom pojkarna går på har många julkonserter.
Casimir har dessutom börjat iStockholms Gosskörigen, men nu som andra bas! Så det är många mogna gossar som också är med där. Kören ska ha tre julkonserter i Seglora kyrka på Skansen någon av söndagarna före jul, om någon är intresserad.
.JPG)
